Blogg

1. Därför fungerar inte euron

2. Vad är vinst

3. Konjunkturen

 

1.  Därför fungerar inte euron

 

Utgångspunkten som måste finnas för alla diskussioner om euron är att en valutakurs är en avspegling av den konkurrenskraft som näringslivet i valutaområdet har.

 

I grunden efterfrågas en valuta för att köpa produkter, tjänster och semesterupplevelser som finns i valutaområdet. Ökar attraktionen i utbudet ökar också efterfrågan på valutan och valutakursen går upp. Kortsiktigt kan finansiella flöden, orsakat av bl.a. ränteförändringar påverka efterfrågan på en valuta och därmed växelkursen.

 

Om växelkursen går upp, får den sämsta delen av näringslivet problem att klara konkurrensen. Låg produktivitet eller för hög kostnadsutveckling är huvudorsaker till försämrad konkurrenskraft. I förlängningen följer utslagning av verksamheter, med arbetslöshet som följd. Sektorer som är konkurrenskraftiga fortsätter att utvecklas trots högre växelkurs och kan suga upp de lediga resurser som skapas, både när det gäller kapital och arbetskraft.

 

Den strukturomvandling som sker inom ett valutaområde förutsätter således rörlighet. Detta är mycket viktigt att ha i minnet. Försvinner jobb i tex norrland är det ett överstigligt problem att flytta till tex Mälardalen. Samma kultur, språk, byråkrati etc.

 

I valutaområden som har problem med sin konkurrenskraft sänks valutakursen. Industrin återfår då konkurrenskraft och utslagningen begränsas. Problemet för dessa länder är att de inte får en positiv strukturomvandling, med negativa konsekvenser för välfärdsutvecklingen som följd. Men de behåller sin industri och sina arbetstillfällen.

 

Denna mekanism är lätt att förstå och acceptera när det gäller valutaområden som tex Sverige eller USA. Men inte när det gäller valutaområdet som Euro-länderna representerar.

 

Inom euro-området har kostnadsutvecklingen varit betydligt högre i Grekland, Spanien och Italien än i Tyskland. Det har inte kompenserats av en högre produktivitetsutveckling. Konkurrenskraften i dessa länder har således försämrats jämfört med andra länder såväl inom euro-området som utanför. Hade de haft en egen valuta hade värdet på den sjunkit så att den avspeglat deras aktuella konkurrenskraft. Då hade inte utslagningen och arbetslösheten varit så hög som den är idag. Med fler personer i arbete hade skatteintäkterna varit högre och offentliga bidragsutgifter lägre. Budgeten hade lättare kunnat balansera och behovet av lån hade varit mindre. Man hade själv haft hela ansvaret för att ha ordning i den egna ekonomin.

 

Men så är det inte nu. De är fast i en valuta som inte avspeglar deras konkurrenskraft, vilket är grundproblemet.

 

Skall euron fungera i denna situation måste de arbetslösa flytta till områden inom euroområdet som har bättre tillväxtförutsättningar. Så sker emellertid inte. Det blir kronisk arbetslöshet i euro-områdets sämsta delar. På sikt kommer det även bli kronisk arbetskraftsbrist i de delar som klarar konkurrenskraften bäst, med överhettningsproblem som följd. Den rörlighet som ett valutaområde kräver finns inte.

 

Budgetproblemen i de sämre delarna kommer inte att kunna lösas utan en gemensam finanspolitik i hela euroområdet och euroobligationer, med överföringar av skattemedel till de svagare delarna. Innebörden av en sådan politik skulle utgöra en sorts acceptans av arbetslösheten. Vilket naturligtvis inte är hållbart på sikt.

 

Enda möjligheten att få tillbaka konkurrenskraft och utveckling i de utsatta länderna är ett ordnat utträde ur euron. Löse man inte problemet nu, kommer det att växa sig större. Inget av de åtgärder man diskuterar löser grundproblemet.

 

När det gäller Sverige så bör vi värna frihandeln inom EU men inte närma oss euro-samarbetet.

——————————————————

 

2. Vad är vinst?

 

Alla verksamheter behöver investera för att få igång och rulla vidare sin verksamhet, offentligt som privat. Vad man investerat i framgår av balansräkningen. Det kan vara maskiner, fastigheter, materiallager, övrigt rörelsekapital, etc. Dessa – bolagets tillgångar – måste finansieras på något sätt. I normalfallet genom lån, från bank och/eller från ägarna. I det senare fallet kallas lånet för aktiekapital/eget kapital.

 

Hur bra eller dåligt verksamheten går framgår av resultaträkningen. Det som faktureras är pengar som kommer in. Pengar som behövs för att täcka olika typer av kostnader som verksamheten kräver, som tex personal- och materialkostnader. Har vi lån från bank uppstår  kostnadsräntor.

 

Alla har då fått ersättning, utom aktieägarna. Dom har ju liksom banken lånat ut pengar och bör få ersättning för det. De får ersättning sist av alla – om det finns några pengar över. Finns inga pengar över blir det ingen vinst/ränta och då blir det heller ingen ersättning till aktieägarna.

 

Blir det förlust får aktieägarna stå för det. Man kan tala om negativ ränta.

 

Blir det ett överskott/vinst i verksamheten, då är det detta som går till ränta på de pengar som aktieägarna lånat ut – efter beskattning med 22%. Går verksamheten bra kan räntan/vinsten bli hög. En hög ränta kompenserar för den högre risk som aktiekapitalet tar och för förlustår.

 

Det är svårt att förstå debatten om det är bra eller dåligt med vinst. Det är ju bara en ränta till det kapital som behövs för att driva verksamheten.

 

Är det ett problem med hög vinst?

 

Normalt inte, det är ju bara en signal för andra aktörer att etablera sig. Konkurrensen skärps vilket normalt ger lägre priser och bättre kvalite´ på tjänsterna/produkterna. Den skärpta konkurrensen ger normalt också lägre vinst som följd.

 

Problem uppstår när vinsten är låg och aktieägarna inte får någon ränta på sitt kapital. Då skjuter man inte heller till mer kapital, eller man tar bort kapital och verksamheten kommer att minska i omfattning.

 

Vinsten är således den signal som startar strukturomvandlingen i samhället.

 

Är det ett problem med vinst i vården?

 

Det är samma sak även här. Det är en ränteersättning till det ägarkapital som skjutits till för att finansiera verksamheten.

 

Aktieägarna kan välja att låta sin ersättning/ränta finnas kvar i bolaget eller ta ut den. Tar man ut vinsten/räntan kallas det utdelning. Låter man räntan/vinsten stanna kvar i verksamheten är innebörden att ägarna lånar ut mer kapital, med större framtida vinstkrav som följd. Båda alternativen måste naturligtvis vara möjliga beroende på hur situationen ser ut för ägarna respektive verksamheten.

 

3. Konjunkturen                                                            2012-11-12

 

Efterfrågetillväxten avtar  för närvarande och tom stannar upp. Mot den bakgrunden diskuteras allmänt och lätt förvirrat hur djup konjunkturnedgången kommer bli.

 

Som regel berörs inte frågan om tillgänglig kapacitet i denna diskussion. Den är precis lika viktig.

 

Det är först när man ser dessa variabler sammantaget, dvs efterfrågeläget och kapacitetssituationen, som det går att få en meningsfull bild av konjunkturen. Den absoluta nivån på efterfrågan, eller tillväxttakten i densamma kan således inte ensamt förklara konjunkturen.

 

Tittar vi på kapaciteten kan vi till att börja med konstatera att expansions- och investeringsviljan för närvarande är i botten, dvs det tillkommer inte särskilt mycket ny kapacitet. Frågan på dagordningen gäller istället vilka påbörjade investeringar som kan skjutas på framtiden eller hur kapaciteten skall kunna begränsas genom att avveckla delar av befintlig kapacitet.

 

Det intressanta i nuvarande situation är således att kapaciteten håller på att anpassas. Det kommer att ske i den takt som krävs för att få bort kapacitetsöverskottet, oavsett hur mycket eller lite som efterfrågan växer. Det är lätt att tro (hoppas) att anpassningen enbart skall ske genom att efterfrågan skall komma igång och lösa problemet. Efterhand kommer emellertid insikten om att detta inte kommer att ske. När den insikten sprider sig tar kapacitetsanpassningen ordentlig fart. I en sund ekonomi är det då den sämsta delen av kapaciteten som försvinner. De bästa stärker sina positioner.

 

I ett läge när efterfrågan upplevs som otillräcklig och företagen avskedar och lägger ner kapacitet är det lätt att tro krisen är här för att stanna. Pessimisterna får extra utrymme i media. Även efterfrågesidan i ekonomin försämras. Samtidigt är det så att då är vändningen nära.

 

När man sitter som beslutsfattare i ett enskilt företag är det lätt att av försiktighetsskäl göra lite extra stora nedskärningar, med tanke på att allt är så otroligt negativt. ”Alla” sitter med överkapacitet och dålig lönsamhet och kan enkelt finna skäl för att föreslå kapacitetsminskningar. När alla enskilda beslut är genomförda blir det emellertid gärna så att den totala kapaciteten i marknaden har bantats för mycket.

 

Att bantningen lätt blir för stor, understryks av att många kunder av försiktighetsskäl, men även av taktiska skäl legat lite lågt med sina beställningar. Kunderna försöker naturligtvis alltid dra fördel av den konkurrenssituation som uppstår när marknaden dras med överkapacitet. Ett sätt att göra det på är att senarelägga beställningarna och hoppas på att villkoren förbättrats ytterligare.

 

Vändningen i konjunkturen har skett när kapaciteten har anpassats så mycket att det blir uppenbart för enskilda företag att leverantörernas kapacitet har blivit en begränsande faktor för det egna företagets leveransförmåga. Det är då inte längre fråga om att vänta med sina beställningar, det är dags att skynda på för att få leverans i tid. När denna process kommit igång visar det sig att kapaciteten faktiskt har bantats för mycket. Enda utvägen för en marknad i detta läge är att leverantörerna höjer priserna. Det högre kapacitetsutnyttjandet och uppgången i priserna gör att lönsamheten snabbt är tillbaka, efterfrågan och förtroendet för den egna ekonomin växer. Konjunkturuppgången är ett faktum.

 

Där är vi inom ett – två år.

 

Vändningar brukar komma snabbare än vi tror och dessutom bli kraftigare än vi kunnat ana.

 

Till nästa topp dröjer det två – tre år.

 

Det som gör att högkonjunkturen 2015/-16 kommer att förbytas i en nergång är samma faktorer som orsakade att konjunkturen vände ner förra gången och gången dessförinnan etc. Inte heller nergången i konjunkturen kommer att kunna tolkas med någon större framgång genom att försöka identifiera en minskning i efterfrågan. Även när konjunkturen vänder ner är tecknen tydligast på kapacitetssidan.

 

Fröet till nergången finns i det allt högre kapacitetsutnyttjandet i företagen och den därmed sammanhängande uppgången i lönsamheten. Den situationen gör att ”alla” försöker öka sin kapacitet i takt med att konjunkturen efterhand förstärks. Till viss del går det att ordna genom övertid, fler skift etc. Snart återstår bara möjligheten att göra en investering – i maskiner, personal och nya lokaler – som mera väsentligt ökar kapaciteten. Med den prisnivå som gäller och den tänkta fortsatta tillväxten i efterfrågan (i tangentens riktning) så blir investeringskalkylen mycket övertygande. Problemet är bara att ”alla” företag på markanden sitter med samma kalkylresultat och drar i stort sett samma slutsatser.

 

Efterfrågan fortsätter att stiga. Där syns således inte vändningen i konjunkturen. Vändningen uppstår när den nya kapaciteten börjar komma ut på marknaden. Kapaciteten ökar då så mycket att kapacitetsutnyttjandet faller. Då finns det som krävs för att en nedgångsfas skall börja.

 

När företagen inser att det finns överkapacitet börjar konkurrensen att öka och priserna och lönsamheten faller. Kapacitetsneddragningar börjar bli aktuella. Avsked och osäkrare framtidsutsikter gör att även tillväxten i efterfrågan nu mattas av etc etc. Nedgången är ett faktum. Liksom i uppgången kommer den som en överraskning, trots att tecknen hela tiden finns där.

 

Det finns en inneboende dynamik och stabilitet i detta skeende. Det beror på att det inte går att träffa exakt rätt när det gäller kapacitetsökningar och – minskningar på olika marknader. Det blir vissa ”överdrifter” åt båda hållen. Något som vi kallar konjunktursvängningar.

 

Ju mer maskinintensiv och ju närmare råvaran verksamheten befinner sig desto större tenderar ”överdrifterna” att bli. Men även i kunskapsindustrin finns som bekant konjunktursvängningarna.

 

Syftet med denna artikel har varit att lyfta fram kapacitetsaspekten när det gäller konjunkturen, men som sagt, det är samspelet mellan kapacitet och efterfrågan som ger helheten. Det är nivån på utnyttjandet av tillgänglig kapacitet som avgör vilken konjunktursituation som vi har.

 

Det företag som förstår konjunkturmönstret på sitt marknadsområde och som också lär sig agera utifrån den kunskapen har mycket att vinna.